En källa till forntiden
Text: Anne-Berit Lavold
Varje år vid fullmåne kring trefaldighetsafton brukar hembygdsföreningen ordna besök vid Mjölnarens källa. Denna källa som säkert har funnits där sedan urminnes tider har visat sig vara en offerkälla, även kallad trefaldighetskälla.
År 1783 nämns källan i en skrift som heter Vidskepelser, vantro och huskurer i Danderyd och Lidingö, utgiven av Nordiska museet Där står:
”En källa som rinner åt norr har helsosammare vatten, än den som rinner åt annat väderstreck, hvarföre ingen annan än den åt norr rinnande duger som offerkälla. Nära Landsnora qvarn är en dylik källa, rinnande utur hälleberg, därifrån vatten hämtas till botande av åtskillige sjukdomar, i synnerhet för sjuka ögon.”
Långt tillbaka i tiden har man ansett källor som livgivande. Där kommer friskt vatten oavbrutet fram och där växer allt mer ymnigt. Sol, jord, växtlighet och vatten var livsavgörande för överlevnad. Detta var och är säkert den gängse uppfattningen världen över.
I vår nordiska mytologi berättas om världsträdet Yggdrasil med sina tre rötter. Vid varje rot fanns en källa. I norr var det kallt och allt ont kom därifrån, därför anses källor med flöde åt norr vara hälsosammare för att det livgivande vattnet kommer från söder. Dessutom kunde sjukdomen man ville bli av med förpassas till de ondas hemvist i norr.
På våren, vid fullmåne, samlades människor vid källorna för att dricka och tvätta sig i vattnet samt göra ett offer till källan som tack. Dessa platser var ofta heliga kultplatser. När kristendomen kom till vårt land fortsatte seden. Nu helgades källorna till olika helgon istället för till de forna gudarna. Det finns otaliga uppteckningar om källkulten. Man samlades på trefaldighetsaftonen och dagarna närmast efter. Trefaldighetsafton infaller sju dagar efter pingstafton, som i sin tur infaller sju veckor efter påsk. Trefaldighetsafton infaller alltid nära fullmåne. Man vallfärdade till dessa källor för att bli frisk eller för att ”dricka märg i benen”. Många förberedelser skulle göras. Källan rengjordes och granruskor breddes ut runtom. Björkslanor restes som en båge över källan och en blomsterkrans hängdes i mitten, platsen lövades på olika sätt. Besökarna drack av vattnet, ofta sju eller nio klunkar. En del gick runt källan motsols och alla offrade till källan – vanligt var något av metall. Mynt och nålar har offrats vid källorna ända in i vår tid. Svinnegarns källa utanför Enköping var en mycket känd vallfärdsort. Dit färdades tiotusentals människor varje år. Där ordnades det marknad, dans och festligheter. Många sjuka lämnade efter sig käppar och kryckor, kyrkans vind sades vara full med sådana. Tyvärr har Svinnegarns källas vatten blivit förorenat idag.
Källkulten var en katolsk sed. Efter reformationen försökte man stoppa firandet vid källorna. 1554 förbjöds pilgrimsfärderna och offer vid källor. På 1600-1700talen var det emellertid populärt för adeln att festa vid källorna och i mitten av 1700-talet fanns 300 brunnsorter i landet. Vid 1800-talets mitt fanns det till och med kasino vid Ramlösa brunn.
Här i Sollentuna har vi åtminstone haft tre trefaldighetskällor, förutom vid Landsnora, vid Klasroskolan och vid Tunberget.
Åren 1936-1941 samlade Sollentuna hembygdsförening varje år ett par hundra personer vid trefaldighetskällan vid Tunberget. Man drack av vattnet, offrade och vandrade sedan upp på Tunbergets topp, där det var sång och musik. Traditionen återupptogs 1950 men måste brytas redan 1952, då källan hade infiltrerats av avloppsvatten.
År 2012 startade hembygdsföreningen åter traditionen att besöka en källa. Denna gång källan vid Landsnora. Vi startar klockan 20 och Anne-Berit Lavold håller ett kort föredrag om källan, dess historia och om källkulten. Innan vi öppnar locket till själva källan får vi höra spelmännen Bengt Matsson, fiol och Maria Ehrman, nyckelharpa, spela otroligt vacker mollstämd musik i den trollska miljön vid källan. Det brukar bli en oförglömlig upplevelse!
Hembygdsföreningen skickar, med jämna mellanrum, in vattenprov till ett laboratorium för att kolla kvalitén på vattnet. Vattnet är perfekt och kan drickas varje dag. Dessutom smakar det väldigt gott. Den senaste rapporten finns nedan.
”En källa (kallkälla) är ett koncentrerat utflöde av grundvatten ur jord eller berg och som vanligen bildar en liten vattensamling med avrinning.” (Källakademins definition.)
Källor:
Nordiska museet. 1899. Vidskepelser, vantro och huskurer i Danderyd och Lidingö i slutet av 1700-talet. Stockholm. Flentzberg, A. 1909.
Offerkällor och trefaldighetskällor. Fataburen, häft. 3. Stockholm
Linell S. 2001. Gåtfulla platser i Sverige. Värnamo.
Sollentuna kommunarkiv